Stan Wawrinka förlorade med 7-5, 7-6 (7-2) mot Jiri Lehecka, världsetta nummer 21, i Basel på tisdagen, men han var aldrig överkörd. Matchen blev den sista på tournivå i den 41-årige schweizarens karriär, och det hemmapublik fick se var en påminnelse om varför han varit så älskad.
Oavsett om det handlade om teknik eller slit har Wawrinka alltid kunnat få publiken att explodera. Förmågan att väcka känslor hos en arena försvann inte, inte ens i den här matchen.
Den före detta världstrean kunde inte vinna mot Lehecka inför ett passionerat hemmapublik, men han lämnade inte banan utan att visa upp det som definierat hans karriär. Den stiliga enhandsbackhanden längs linjen. Fingret mot tinningen. Kravet på mer ljud från läktarna. Skriket “Allez!” efter en poäng han egentligen inte borde ha vunnit. Frestelsen att slå racketen i knät efter ett missat slag han ansåg att han borde ha tagit.
När verkligheten sjönk in efter det hedervärda nederlaget torkade Wawrinka, hans familj och hans team tårar ur ögonen.
Med förlusten var en professionell karriär på 23 år, 985 matcher och tre Grand Slam-titlar till ända.
“Allt jag ville i min karriär var att ge allt, att inte ha några ånger, att alltid kämpa och alltid ge 100 procent i varje match, av respekt för mig själv, motståndaren, turneringen, publiken och alla andra”, sade Wawrinka.
“Det har alltid varit det viktigaste under mer än 20 år, och det enda sättet att lämna idrotten utan ånger.”
Den nu 151:a rankade spelaren visade under de senaste säsongerna en vilja att spela på ATP Challenger Tour, något som visar hans eviga kärlek till spelet, ett spel som inte var skyldigt honom något.
Wawrinka älskas av miljontals fans eftersom han är lätt att känna igen sig i. Han är en vanlig person som nådde sportens topp genom att pressa sig själv till gränsen.
Många talangfulla spelare i hans generation klagade över att Roger Federer, Rafael Nadal och Novak Djokovic stod i vägen för dem och hindrade dem från att bli Grand Slam-mästare. Det stoppade inte Wawrinka. Med explosiva slag, obeveklig uthållighet och en outtömlig kämpaglöd forcerade han sig förbi de tre superstjärnorna på väg mot sina tre majortitlar.
Wawrinka hade en karriär som gick stadigt framåt snarare än spektakulärt, tills han lyfte en av sportens största pokaler vid 28 års ålder.
Som åttonde seedad i Australiska öppna 2014 slog han ut Djokovic i kvartsfinalen och vann sedan en oväntad seger mot toppseedade Nadal.
“Jag trodde aldrig att jag skulle vinna en Grand Slam eftersom jag, för mig, inte var tillräckligt bra för att slå de killarna”, erkände Wawrinka när han höll i pokalen i Melbourne.
Faktum är att han var mer än tillräckligt bra, vilket han visade gång på gång.
Vid franska öppna 2015 slog Wawrinka sin schweiziske landsman Federer i kvartsfinalen och krossade sedan Djokovic i finalen med ett oförminskat kraftfullt spel. Prestationen måste räknas bland de bästa under hans era.
Hans senaste majortitel kom vid US Open 2016. Där räddade han sig från matchboll mot britten Dan Evans i tredje omgången och besegrade sedan Djokovic i finalen.
Respekt från en legend
Det är inte konstigt att Djokovic, som av många betraktas som tidernas bäste spelare och som vunnit 24 majortitlar, kallar Wawrinka för en “legend”.
“Stan har haft en otrolig karriär. Hans sätt att tävla på banan, talang, styrka, kraft, precision, han hade allt”, sade den 39-årige serben, som tränade med Wawrinka i Basel.
Wawrinka var tillräckligt bra för att vinna majors, men han var inte lika konsekvent bra som sina lysande rivaler.
Begreppet “Big Three” utökas ofta till “Big Four” med britten Andy Murray, som vunnit tre majortitlar, nådde världsetta, vann två olympiska guld i singel och lyfte ATP Finals-pokalen.
Wawrinka själv medgav att han var “väldigt långt” från att skapa en “Big Five”, och siffrorna bekräftar det.
Att ha tillbringat 267 veckor bland de tio bästa, vunnit en Masters 1000-turnering och tagit 15 andra titlar på tournivå ligger långt under Federer, Nadal, Djokovic och Murray. Men det är också mer än de flesta spelare kan drömma om.
Det är Grand Slam-segrarna som verkligen skiljer Wawrinka från de flesta jämnåriga, och tillsammans med hans beundransvärda inställning är det anledningen till att “Stan the Man” kommer att minnas som en stor spelare i en gyllene generation där andra kom till korta.
Efter att ha blivit proffs 2002 vann Wawrinka 590 matcher på tournivå och tog 16 titlar.
Wawrinkas enhandsbackhand anses regelbundet vara en av de mest imponerande slagen i herrtennisen.
Wawrinka hedrades med ett storslaget avskedsceremoni, med tal, musik och underhållning, i Basel på måndagskvällen.