
Leandro Riedi har berättat att han försökte ta sitt eget liv strax innan kvalet till Wimbledon 2024 började. Den schweiziske spelaren, som vid den tiden var rankad som nummer 137 i världen, har nu valt att tala öppet om sin kamp med mental ohälsa för att nå ut till andra som mår dåligt.
Varning: Artikeln innehåller omnämnanden av självmord.
Tecknen fanns där. Riedi hade svårt att ens le efter en match som förde honom närmare huvudturneringen i Wimbledon. Det är normalt ett ögonblick som spelare utanför världstopp 100 brukar fira och uppskatta.
Hans allvarliga reaktion var påfallande, men ingen utanför hans närmaste krets visste vad som hade hänt några dagar tidigare.
Strax före kvalet till Wimbledon i juni 2024 försökte Riedi ta sitt liv.
Panikattacker hade plågat honom i nästan 18 månader. Ångest och självtvivel hade funnits mycket längre än så.
Den press som detta innebar för hans psykiska hälsa fick honom att känna att det inte fanns någon annan utväg.
“Jag har alltid haft ångest. Jag var alltid en blyg person, särskilt när jag var yngre. Jag hade hela tiden en känsla av att jag inte var tillräckligt bra”, berättade Riedi för BBC Sport.
“Jag trodde alltid att jag var tvungen att göra något speciellt. Jag måste vara perfekt. Den här mentala kampen pågick hela tiden.
Perioden från februari 2023 till november 2024 var fruktansvärd. Jag var alltid rädd för att få en panikattack. Jag hade absolut ingen kontroll över det.”
Väldigt få visste hur allvarliga Riedis psykiska problem var förrän han förra veckan avslöjade att han hade försökt ta sitt liv.
Den 24-årige vill göra två saker tydliga.
För det första söker han inte medlidande. Han har bara bestämt sig för att tala om sina erfarenheter för att “skicka ett starkt budskap” till andra som kämpar med sin psykiska hälsa.
För det andra mår han nu “mycket bra”, tack vare den professionella behandling han har fått under de senaste två åren.
“Jag hoppas att ingen någonsin behöver gå igenom det jag gjorde. Det är fruktansvärt och skrämmande”, sade Riedi.
“Men jag vill vara ett exempel på att det kan gå bra.”
Det förflutna: “Jag vet inte hur jag spelade i Wimbledon”
I sina mörkaste stunder fann Riedi räddning i sporten, som han började spela som treåring när han växte upp i Zürich.
“Jag kände mig verkligen hemma på en tennisbana. Där kunde jag prestera och spela”, sade han.
“Tennis var alltså min räddning under den tiden. Det hjälpte mig att för en sekund komma bort från mina tankar och fokusera på att göra det jag älskar.”
Det förklarar delvis varför Riedi bestämde sig för att ändå tävla i Wimbledon så kort efter sitt självmordsförsök.
När han blickar tillbaka är han osäker på hur han kunde samla styrkan att spela.
“Min tränare sa åt mig att åka hem. Han var den enda som visste. Men vad skulle jag göra då? Vara ledsen hemma?” sade Riedi.
“Jag ville inte åka hem. Jag ville stanna och jag ville spela. Det var en fruktansvärd, fruktansvärd vecka.
Efter första rundan minns jag att jag bara gick iväg och åkte till hotellet. Man brukar vara glad och uppspelt över en vinst, men jag kunde inte säga något.”
På sitt hotellrum fortsatte Riedi att få oroliga tankar.
Han tillskriver sin psykolog, som var vaken med honom till klockan tre på natten för att se till att han inte var ensam, äran av att ha räddat hans liv.
Riedi tog sig vidare till en andra kvalmatch innan han förlorade i den tredje och sista kvalrundan. Först kände han att pressen hade “lyfts”, men att inte tävla skapade ett tomrum.
Riedi berättar att han var “rädd” för att lämna sitt hotellrum under de följande två veckorna och gick bara ut för att hämta matleveranser i lobbyn.
Tennis fortsatte att vara den enda kraft som Riedi tyckte gav honom mening. Han lyckades lämna London för en turnering i Sverige och hoppades att den skulle “ge glädje”.
Men efter att ha vunnit en match i Gstaad började han inse att det att gå ut på banan bara var en placebo-effekt.
Vändpunkten kom några veckor senare, när en knäskada, den första “stora skadan” i hans karriär, krävde en operation efter US Open.
“Det var förödande för mig, eftersom jag visste att min enda glädje, tennisen, var borta”, sade Riedi.
“I tennisen var jag alltid tvungen att kämpa mot [min psykiska hälsa] eftersom jag fortfarande spelade. Jag ville inte visa någon svaghet.
Sedan insåg jag att jag inte ville kämpa längre. Jag ville hjälpa den. Jag ville arbeta med den.”
Riedi nådde finalen i Surbiton Challenger strax före kvalet till Wimbledon 2024 och blev tvåa efter sydafrikanen Lloyd Harris.
Nuet: att öppna sig för att skicka ett “starkt budskap”
Att fokusera på tennis och få stöd från sina “närmaste” hjälpte Riedi genom de svåraste tiderna.
Nyckeln till hans återhämtning har varit att bearbeta sina psykiska “sår” och att diskutera sin inre trauma med experter.
Han har inga självmordstankar längre. Panikattackerna har upphört. Han har fortfarande ångest, men har de verktyg som behövs för att den inte ska bli invalidiserande.
Riedi hade planerat att öppna sig offentligt i flera månader. Han var fortfarande nervös när han publicerade sitt inlägg på sociala medier, men han har blivit glatt överraskad av det överväldigande varma gensvaret.
“Jag har fått meddelanden från hela världen. Någon skrev till mig från Indien och sa att de hade sett inlägget och just nu går igenom något liknande”, sade Riedi.
“De skrev: ‘Ditt budskap hjälpte mig verkligen. Det gav mig kraft att tro att det kommer att fungera.’ Det är precis vad jag hoppades på.
Folk tror att tennisproffs har allt de behöver. Jag ville visa att det är okej att inte må bra, även om andra tycker att du har allt.”
Riedi säger att hans psykiska kamp orsakades av “privata problem” i hans liv och inte var en följd av karriären.
Men eftersom spelare allt oftare talar om mental utmattning vill han att hans ord ska driva på för ytterligare förändring.
ATP erbjuder redan en intern psykologi- och välmåendetjänst, som ger konfidentiellt stöd på turneringar och på distans.
Om en psykisk sjukdom hindrar en spelare från att tävla i minst sex månader kan han eller hon ansöka om ett skyddat ranking. Det gör det möjligt att delta i turneringar utan straff när spelaren är redo att komma tillbaka.
Riedi säger att förbunden aldrig kan “göra för mycket”, men anser att det fortfarande finns ett problem på herrtouren när det gäller att söka stöd.
“För mig är psykisk hälsa som en muskel. Om ditt knä är skadat opererar du det och tar hand om det”, sade han.
“Om du är skadad i huvudet är det som att du inte kan prata om det. Det är inte bra.
Jag hoppas att mitt budskap visar tennisspelare, eller vem som helst, att det inte är en svaghet att prata om det. Tvärtom. Det är starkt och modigt.”
Framtiden: “himlen är gränsen” efter att ha slutit fred
Sedan han började arbeta med sin psykiska hälsa har Riedi nått några av de bästa resultaten i sin karriär.
Han tog sig genom kvalet och nådde åttondelsfinalen i US Open 2025, sin främsta prestation i ett Grand Slam-turnering, och klättrade till en karriärbästa världsranking på 116 i år.
Det mest känslosamma ögonblicket kom i juni 2025, när han återvände till Wimbledon.
Ett år efter sitt självmordsförsök bestämde sig Riedi för att bo på samma hotell i Chelsea, eftersom han ville “sluta fred” med det som hade hänt.
“Det var väldigt känslosamt, men på ett positivt sätt”, sade han.
“Jag tänkte: ‘Wow, när du verkligen arbetar med något och håller dig konsekvent till det, kan ett år åstadkomma så mycket.'”
I år har Riedis framsteg på banan hämmats av en avriven sena i handleden.
Att ha varit borta i sex månader har fått vissa vänner att undra varför han inte slutar att spela professionellt. Han säger att hans “kärlek och passion” för tennisen inte tillåter honom att göra det.
Riedi säger att “himlen fortfarande är gränsen” och planerar att göra comeback i början av 2027, och använder ett skyddat skaderanking för att ta sig in i kvalet till Australian Open.
“Jag har verkligen fått gå igenom stora hinder, men jag är väldigt stolt över att ha gjort det i så ung ålder. Jag är faktiskt den här killen som bara gillar livet”, sade han.
“Jag älskar att göra saker. Jag vill vara lycklig. Jag vill se fram emot min framtid och inte vara rädd.”